Blyplåt
Bly har använts som byggmaterial under lång tid, inte minst i olika typer av installationer.
I Sverige finns ett begränsat antal kyrkor som är täckta med blyplåt. Blyplåt har också använts som material i listbeslag. I Mellaneuropa används blyplåt i större utsträckning som taktäckningsmaterial. På grund av strävandena att minska mängden cirkulerande bly i miljön är det i framtiden endast vid renovering av kulturhistoriska byggnader som blyplåten kommer till användning. Detta gäller inte bara i Sverige utan i hela Europa. Genom att ytbehandla blyplåten är det möjligt att begränsa avrinningen av blyoxider från plåten. Det finns också industriellt färgbelagd blyplåt som kan användas som kompletterande beslagning mellan till exempel skorstenar och takpannor.
Utseende och materialkvaliteter
Blyplåt har en matt grå kulör. De oxider som bildas på ytan varierar från ljusa till mörka grå nyanser. Plåten är relativt matt och har aldrig en helt slät yta på grund av metallen är mjuk samtidigt som förhållandevis tjock plåt används.
Den blyplåt som används på tak och fasader är delvis legerad med koppar samt en del silver eller tellurium.
1,5 – 2 mm tjock blyplåt är det som vanligen förekommer vid olika täckningar. Isoleringsbly som används som isolering mellan olika metaller för att undvika galvanisk korrosion är däremot endast 0,5 mm tjockt.
Blyplåt förekommer såväl i valsat som gjutet utförande. På grund av materialets stora längdutvidgning används i regel inte plåtar med större längd än 1,5 m. Plåtens densitet medför också att särskild hänsyn måste tas till infästningen av plåten för att undvika att plåten glider på underlaget. Tillverkarna av blyplåt i Europa har detaljerade anvisningar för hur täckningar och beklädnader med blyplåt ska utföras.
Bly är mycket formbart och kan drivas till olika former. Plåten kan också svetsas eller lödas. Falsningstekniken är jämfört med övriga plåtmaterial något annorlunda, främst beroende på att tjockare plåt används. Ståndfalsarna görs ofta halvcirkelformade eller läggs på läkt.
Vid arbete med bly bör direktkontakt med materialet undvikas av arbetsmiljöskäl.
Korrosion
Ny blyplåt som utsätts för fukt får inledningsvis ett tunt vattenlösligt karbonatskikt på ytan. Detta skikt försvinner efter en tid och ersätts med en mera varaktig patina som består av karbonater och sulfater.
Patinan ger ett skydd mot fortsatt nedbrytning, även i industriell atmosfär. Alkalier och kalk från betong, liksom syror från hårda träslag kan angripa bly. Bly orsakar i allmänhet inte galvanisk korrosion och används därför ofta som isolering mellan olika metaller.
Materialfakta för blyplåt
Längdutvidgningskoefficienten för bly är 29 x 10-6 °C-1. Detta innebär att bly rör sig 2,9 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C.
Blyplåt har en densitet på cirka 11,3 kg/dm3.
Bly har använts som byggmaterial under lång tid, inte minst i olika typer av installationer.
I Sverige finns ett begränsat antal kyrkor som är täckta med blyplåt. Blyplåt har också använts som material i listbeslag. I Mellaneuropa används blyplåt i större utsträckning som taktäckningsmaterial. På grund av strävandena att minska mängden cirkulerande bly i miljön är det i framtiden endast vid renovering av kulturhistoriska byggnader som blyplåten kommer till användning. Detta gäller inte bara i Sverige utan i hela Europa. Genom att ytbehandla blyplåten är det möjligt att begränsa avrinningen av blyoxider från plåten. Det finns också industriellt färgbelagd blyplåt som kan användas som kompletterande beslagning mellan till exempel skorstenar och takpannor.
Utseende och materialkvaliteter
Blyplåt har en matt grå kulör. De oxider som bildas på ytan varierar från ljusa till mörka grå nyanser. Plåten är relativt matt och har aldrig en helt slät yta på grund av metallen är mjuk samtidigt som förhållandevis tjock plåt används.
Den blyplåt som används på tak och fasader är delvis legerad med koppar samt en del silver eller tellurium.
1,5 – 2 mm tjock blyplåt är det som vanligen förekommer vid olika täckningar. Isoleringsbly som används som isolering mellan olika metaller för att undvika galvanisk korrosion är däremot endast 0,5 mm tjockt.
Blyplåt förekommer såväl i valsat som gjutet utförande. På grund av materialets stora längdutvidgning används i regel inte plåtar med större längd än 1,5 m. Plåtens densitet medför också att särskild hänsyn måste tas till infästningen av plåten för att undvika att plåten glider på underlaget. Tillverkarna av blyplåt i Europa har detaljerade anvisningar för hur täckningar och beklädnader med blyplåt ska utföras.
Bly är mycket formbart och kan drivas till olika former. Plåten kan också svetsas eller lödas. Falsningstekniken är jämfört med övriga plåtmaterial något annorlunda, främst beroende på att tjockare plåt används. Ståndfalsarna görs ofta halvcirkelformade eller läggs på läkt.
Vid arbete med bly bör direktkontakt med materialet undvikas av arbetsmiljöskäl.
Korrosion
Ny blyplåt som utsätts för fukt får inledningsvis ett tunt vattenlösligt karbonatskikt på ytan. Detta skikt försvinner efter en tid och ersätts med en mera varaktig patina som består av karbonater och sulfater.
Patinan ger ett skydd mot fortsatt nedbrytning, även i industriell atmosfär. Alkalier och kalk från betong, liksom syror från hårda träslag kan angripa bly. Bly orsakar i allmänhet inte galvanisk korrosion och används därför ofta som isolering mellan olika metaller.
Materialfakta för blyplåt
Längdutvidgningskoefficienten för bly är 29 x 10-6 °C-1. Detta innebär att bly rör sig 2,9 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C.
Blyplåt har en densitet på cirka 11,3 kg/dm3.
Material: Bly
Vikt: 2,84 kg/m
Längd: 8800 mm
Bredd: 500 mm
Tjocklek: 0,5 mm